Befinner mig kanske i sumpmarkerna mellan Mellungsbacka och Sibbo

Tjenare! Har haft en jätte mysig dag idag. Hade ingen lärare på första lektionen så vi bara chillade och dessutom var det Free Fantaday, så överallt delades ut gratis fanta. Fantastiskt.

Nu sitter jag i bussen och lyssnar på gamla Twisted Sister- låtar och ser på landskapen som flyger förbi.

Solen skiner och himlen är blå. Jag tror jag är nånstans i sumpmarkerna mellan Mellungsbacka och Sibbo. Kanske. Eventuellt. Nåja, anyway, ska fortsätta njuta av mitt goda humör. Ha de bra! 

Klipper sönder gubbar

Tjena! Har fått tillbaka min telefon från reparation för nån dag sen och jobbar fortfarande på att installera allt pånytt... suck.

Men oh well, är ändå på gott humör. Var till konstskolan igår och ritade en massa underliga gubbar. Sen klippte jag isär dom och limmade ihop dom pånytt. Because kubism. Men uppiggande var det i alla fall.

I dag i bussen somnade jag förresten på en gubbe. Han satt bredvid mig och jag sov, som vanligt. Men när jag vaknade hade jag huvudet på hans axel. Det. Var pinsamt.

Men well, vad kunde jag göra? Inget. Så jag somnade om. Det var en skön tupplur. 

....Fast jag vaknade tre gånger till med huvudet på hans axel. Han måste ha trott att jag var typ hemlös. Kanske. Typ.

Mysigt värre

Igår hade vi en väldigt mysig stund med Julle då vi åt nästan ett kilo chokladpuddingpudding tillsammans. Det var helt klart den bästa stunden av min dag.

 

Min telefon är för den delen på reparation och nu har jag en stenåldersrelik (typ). Så bered er på att blogginläggen dyker upp med glesare mellanrum de nästa två veckorna. 

Nu ska jag kolla på How I met Your Mother. Ha de bra! 

Your mind= blown

Förbered er på ert livs största chock.

Okej.

Here it goes.

Bananen är ett bär. Inte en frukt, nej, utan ett bär. Ur botanisk synvinkel är bananen ett bär. Den har inte rätt uppbyggnad för att vara en frukt (fastän den ur en del vetenskapsmäns synvinklar är både en frukt och ett bär). Dessutom är bananträdet inte med rätta ett träd, utan en gigantisk ört.

Så här tänker vi väl oss ett bananbär. Fast lönar det sig här att påpeka att jordgubben egentligen inte är ett bär överhuvudtaget?

Jag kan inte fatta att jag har levt hela mitt liv utan att veta att bananen är ett bär. My life is a lie.

Festligt värre

GRATTIS BLOGGEN!! Idag är det på pricken, helt exakt, ett år sen jag skrev mitt första blogginlägg! Den 22 oktober 2012 klockan 20:41 har jag publicerat mitt första blogginlägg. Nu är det på minuten samma dag och samma klocklag, men ett år senare. Woopwoop!

Jag tycker vi kan fira detta, helt omotiverat, med en festlig gif som jag och Jakke gjorde en bildkonsttimme.

(Elegant, eller hur? I alla fall om man tar i beaktande att det är den första gif:en jag någonsin gjort.)

Hursomhelst, grattis bloggen att du överlevt ett år! (Med nöd och näppe.) Och tack ni som läser, det är tack vare er jag ännu håller på :)

Filosofi kring solsken och croissanter

Kände mig djupt filosofisk idag när jag satt i bussen på väg hem. Trots den kalla morgonen hade det blivit en fin, solig dag. Och när jag satt där i bussen, med Ozzy Osbournes- Dreamer i hörlurarna och smaken av en croissant kvar på tungan, och tittade ut över åkrarna vi körde förbi (jo, där fanns faktiskt åkrar), insåg jag något: Livet är nog allt bra härligt. Ibland, that is. Men faktiskt, vissa stunder gör livet värt att leva. Även obetydliga, oförklarbara stunder som den där. Ibland får man bara ett plötsligt infall av... ja, lycka. En sån simpel sak som att solen skiner lyser redan upp min dag mycket (märkt väl den torra ordvitsen). Och om man låter sig glädjas av småsaker, istället för att alltid bara se de stora problemmolnen som hopar ihop sig, blir livet mycket lättare. Visst, klart att man måste lösa sina problem nångång. Men kanske inte exakt just nu? För det är minsann mycket roligare att leva då du vet att det ibland är okej att skita blankt i alla problem och bara njuta av din croissant i solskenet i lugn och ro. Problemen finns väl kvar i morgon, men denna stund finns bara nu.

DIY- från skjorta till klänning

Jag har en abnorm förkärlek för att klippa sönder saker. Vet inte hur man kan dra nytta av det i mitt yrkesval, men om ni vet hur det är möjligt så let me know. Hursomhelst, igår hittade jag en av pappas gamla skjortor som jag i nån veva räddat när han har rensat sitt skåp. Han tänkte väl slänga bort den, men jag blev kär i färgen och nappade den åt mig.

 Jag har länge tänkt sy om den till nåt jag verkligen kan ha användning av, men har aldrig riktigt kommit mig för. Men när jag igår kväll hittade den i mitt skåp bestämde jag mig för att äntligen ta itu med det. Så, jag satte mig ner men några knappnålar och en sax och började prova. Först klippte jag av ärmarna, eftersom jag gillar att klippa saker. Sen sydde jag kanten jämn och började nåla sidorna. Jag sydde in ungefär tio cent på varje sida vid midjan, men lämnade den att bli bredare neråt. Sedan letade jag fram ett bälte att ha i midjan och voìla, en klänning är skapad!

Måste medge att jag är rätt så stolt över mig själv. Fast det var ganska lätt. Men ändå. Så, om ni har överstora skjortor som ligger och skräpar hemma, var inte rädda att klippa sönder dem och skapa nåt nytt! Alternativt misslyckas ni brutalt men det är okej, man lär sig nånting då också. Förhoppningsvis.