Tjenare! Är på lägerskola mitt ute i ingenting (närmare sagt i Bromarv), så uppdateringen kommer att vara lite gles den här veckan. Idag har jag sprungit i skogen, ätit nåt lustigt och sprungit lite mer. Så so far so good. Jag har dock ingen aning vad som händer till nästa. Kanske vi springer lite till i skogen. Vem vet?
Livet är som en chokladask. Vissa bitar är underbara, vissa helt hemska och de flesta mittemellan.
De hemska bitarna är som när du är tvungen att stiga upp halv sex varje morgon. Det smakar illa och du undrar varför du valde det. Du hade kunnat välja nåt annat, men du valde de tidiga morgnarna. Den sura, bittra chokladbiten.
De halvgoda bitarna är som de dagar då allt bara trögar sig fram. Dagen är meningslös och du kommer inte att komma ihåg den om en vecka. Den är inte dålig, nej, men inte mycket att hänga i julgranen heller. Du hade kunnat skippa den dagen. Du hade kunnat skippa dendär chokladbiten.
Men de goda bitarna, det är dem man lever för. Från första anblicken ser du hur blå himmelen är, hur underbar chokladen ser ut. Vid den första försiktiga tuggan övermannas du av hur underbar det smakar. Du svävar omkring på små rosa moln hela dagen, och du önskar att du kunde hålla kvar den känslan för evigt.
Men, det kan du inte. Det låter brutalt, men det är sant. Livet har både med- och motgångar. Alla har dåliga dagar. I varje chokladask finns en äcklig bit. Osv. Ni fattar.
Men kom ihåg: En äcklig bit behöver inte alltid vara äcklig. Den kan se dålig ut, men vara god på insidan. Eller, så kanske den är äcklig, men du blir van. Plötsligt känns morgnarna inte lika tidiga. Smaken inte lika hemsk.
Och vet ni vad det bästa är? Hur man än vänder och vrider på det, är en god chokladbit alltid en god chokladbit. En bra dag är alltid en bra dag. Minns det.
Så, härmed önskar jag er en bra dag och hoppas att er choklad är lika god som den jag äter just nu (hihi....)
Igår var jag en ordentlig bloggerska och skrev ett inlägg med bilder och allt. Och vad händer? Jo, blogger vägrar publicera det. Det står fortfarande "publishing". Vet inte vad jag gjorde fel, men det irriterar mig enormt i varje fall. Ugh!
PS. Nu kommer en av följande saker att hända.
1. Blogger kommer att vägra publicera även detta inlägg.
2. Båda inläggen publiceras samtidigt och får mig att se dum ut.
.... Alternativt publiceras detta inlägg men inte det andra. But I doubt so.
Ska dela med mig av min nyfunna visdom. I och med att jag har gått i skola i Helsingfors i.... well, en vecka, kan jag nu räknas som en expert på allt "studera i Helsingfors"- relaterat. Nej, skämtar bara. Jag kan typ ingenting. En sak har jag dock insett. Att åka långvägsbuss tar länge (obviosly). Så, att bara sitta och göra inget i bussen är typ som att tillreda en fin middag och sen sitta hela kvällen och titta på den, utan att äta. Det är alltså både meningslöst och slöseri med tid. Bättre är det då om man utnyttjar tiden, t.ex. till att sova, laga läxor, meditera eller ja, blogga. Så, ska ni åka buss så ska ni göra det till något mer än bara "åka buss". Var kreativa! Måla, gör yoga, starta en busskör! Okej kanske inte, men you get the point.
Varsågod, där han ni dagens mest uppenbara och självklara visdomsord, som ni antagligen hade kunnat räkna ut helt på egen hand utan min hjälp. You're welcome.
Hello people! Jag sitter för tillfället i en överfull buss påväg mot vår vackra huvudstad. Lyckades halvt försova mig så jag är rätt så trött. Well, det är ju snart veckoslut och då får man sova ut ordentligt.
Men jaa, för att komma till saken jag egentligen tänkte skriva om: Igår var jag på skogspromenad. Jag minns inte ens varför jag kom på att fara på promenad i skogen. Såhär efteråt kan jag ju konstatera att det inte kanske var världens mest briljanta idé.... Alltså, det hela slutade med att jag irrade omkring i en obekant skog i lite på en timme (medan jag talade i telefon). Jag tappade räkning på hur många gånger jag egentligen gick vilse och minst sju gånger kändes det som om nån förföljde mig. Nå, jag kom hem helskinnad, som tur var. Även om det var smått förvirrande så var det i alla fall en uppfriskande promenad. Är inte säker på om jag rekommenderar eller inte....
Nu har jag börjat gymnasiet. För att vara mer specifik, Tölö specialiseringsgymnasium, bildkonstlinjen. Det känns faktiskt kind of exciting. Mest kanske för att man träffar nya människor och får lite omväxling i miljön. Okej, visserligen blir det lång skolväg för mig, eftersom jag måste åka dubbla bussar för att komma in till Helsingfors. Fast det känns som om det kommer att bli värt det.
Men jag hade helt fullständigt glömt bort hur det känns att vara ny i en skola! Jag har ju inte börjat i en ny skola sen... well, sjuan. Och då kände man de flesta, så det var inte riktigt samma sak. Men den här gången kände jag typ ingen! Men fastän man kände sig smått borttappad, var alla äldre elever snälla och hjälpte oss stackars förvirrade ettor.
Sammanfattningsvis: Tölö verkar vara en cool skola och jag är nyfiken på hur det blir framöver. Nu när man går i gymnasiet börjar man nästan känna sig gammal.... :)
Tjenare gott folk! Jag skriver så sällan att min blogg börjar kännas utrotningshotad. Typ. Nämen tja, ber om ursäkt för min omotiverade sommarpaus, men nu är det nya tag som gäller! Just nu ligger jag i min obäddade säng och blickar ut över mitt stökiga rum, medan jag äter en snickers och lyssnar på skratten från nedrevåningen. Är för lat för att orka föra en normal diskussion med våra gäster så jag emigrerade till mitt rum. Nu överväger jag om jag:
A. Ska rycka upp mig och gå ut på en promenad
B. Ska sätta igång med det hopplösa arbetet att städa mitt rum
C. Skall fortsätta vara en lat jävel och ligga på sängen resten av kvällen
.... Jag tror det blir det sistnämnda. Because är man lat så är man väl lat. Dessutom har jag väldigt få lediga dagar kvar före skolan börjar. Tre, för att vara exakt. Usch.... Fast nu när jag börjar i gymnasiet får man hoppas att det blir lite intressantare än högstadiet. Dock måste jag stiga upp klockan fem varje morgon för att hinna. Sacre bleu och merde. Bäst att njuta sina sista lediga dagar så mycket som möjligt. Därför ska jag nu återgå till min mycket givande sysselsättning som består av att göra ingenting. Ajöss o ha de bra!
