Idag var bara en sån där glad dag. Visst, den började lite tråkigt, men sist och slutligen blev det en bra dag. Skolan var okej och efter det hängde jag en stund i stan med Sara. Vi köpte egentligen inte så mycket, men vi hade skoj! Jag steg av bussen lite tidigare än vanligt, lämnade ett vändagskort åt min farmor och började sen promenera hemåt. Mitt humör var på topp och allt verkade perfekt just då. När jag gick där på vägen såg jag inte slasket vid trottoarkanten och de kala trädgrenarna. Jag såg bara vit, gnistrande snö på höga, ståtliga träd. Jag gick där, med musik i öronen och gnistrande snö under fötterna, och log för mig själv.
Och då vet man att man är lycklig, när man ler för sig själv på en tom väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar