Har haft en helt extremt rolig dag med min lurvigaste bästis Linda (nej, hon är inte egentligen lurvig, hon har bara lite ludd där hennes hjärna borde finnas.) Nå, hursomhelst så satt vi idag i bussen när Linda bestämde sig att dra fram sin... babymatsburk! Nå, jag är ju van, men vad jag inte var förberedd på var att hon skulle börja tala med den...
Linda: *Slevar i sig babymat* Jaaa, ja, joo, jaa, jajaa, jaaa!
Inte att undra på att folk såg lite snett på oss. Nejnej, skämt o sido, hon snackade med mig. Tror jag.
Sedan, när vi hade stigit av bussen, stannade hon helt plötsligt och gjorde en lustig 'jag-är-en-höna'-dansmove. Typ. Men tydligen var det nån sorts pekning med hela kroppen. Eller, så förklarade hon i alla fall... Fast jag tycker det var en 'jag-är-en-höna'-dansmove. En väldigt snygg sådan, dessutom. Men jag ska inte påstå att andra förklarar dåligt när jag själv inte är mycket bättre. Tydligen.
Jag: *förklarar nåt långt och invecklat*
Linda: Alltså hähh?
Jag: Alltså varför...
Linda: Aaa ja ja jo jag fattade...
...
Linda: Siis tähh?
Fast jaa, det kan lika bra hända att min förklaring var strålande men att budskapet ändå inte gick fram. Eller att Linda inte lyssnade.
Nej, förresten, hon lyssnar alltid. Om du läser detta ska du veta att du är fluffig och bäst! Svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar